this for my fallen soldiers...
...I miss you...
Mormor, träffade aldrig dej men jag älskar dej och av allt jag har fåt höra så fick du stå ut med mycket att få en stroke och bli förlamad asså jag skulle aldrig klara det de därför du va krigare du stod ut med allt du förlorade inte du ville bara sova och inte stå ut med smärtan längre. älskar dej mormor...
Morfar, du betyder mest för mej varjegång jag kom till uppsala ville jag vara med dej och sitta hos dej och lyssna på dej, du blev fan 95 år de stooort du klarade allt du var inte en sån som behövde rullstol och grejer du gick fan! jag kommer ihåg den dagen jag fick veta att du dött...jag var på sean pauls konsert i skansen sen påväg hem ringer min morbror och säger att du inte finns mer...jag kunde inte tro de det var liksom du! varför skulle just du dö jag kunde berätta allt för dej och du kunde berätta allt för mej den enda jag kunde lita på...jag glömmer aldrig den dagen...11 Juli 2007 klockan 21:20...den tiden hade jag skitkul på sean pauls konsert...jag visste inte att du gått bort då jag önskar att jag hade suttit där brevid dej och hållit din hand...jag älskar dej morfar och jag saknarej grooovt...
Dada, du gick bort när jag var bebis jag kommer inte ihåg så mycket men jag ser på bilder och sånt att jag alltid satt hos dej och pratade med dej om allt även om det inte var så viktiga grejer just då...jag vet att om du skulle ha levt nu så skulle jag ha fortsatt med det jag skulle vara med dej varjedag om jag kunde! farfar jag älskar dej jag glömmer dej aldrig!
Faster, du fick stå ut med myyycket innan du gick bort jag kommer aldrig förstå hur du orkade! jag var 6år när du gick bort tror jag. jag kommer ihåg att du alltid var glad och skrattade mycket och sen när jag kom och hälsade på dej på sjukhuset jag kunde inte tro det asså att du låg där och hade ont och verkligen inte mådde bra...nu får du lugn och du känner inte den där smärtan längre...önskar bara att jag hade kunnat spendera så mycket mer tid med dej...älskar dej
Morbror, asså de är helt sjukt...det var inte din tid att dö! hur kunde gud ta någon som inte fått leva sitt liv fullt ut? du hade litet barn och en fru som älska dej det var inte rätt! hoppas det bara inte gjorde ont när du dog, hoppas att det gick snabbt så du inte behövde lida...fuck dom dära tågdörrarna som gjorde att du dog! det är inte rättvist varför skulle just du behöva blåsa ut från tåget när tågdörrarna gick sönder och öppnades när tåget åkte...jag saknar dej och undrar verkligen hur mitt liv skulle ha sett ut med dej...jag fick ju aldrig ens träffa dej? älskar dej...
Ni är krigare allihopa, ni är mina förebilder jag glömmer er aldrig, jag saknar er och jag älskar er!
Dadi, du är den ända som finns kvar! farfar,mormor,morfar dom har gått vidare, jag berej dadi stanna kvar här hos mej! innan du blev sjuk så satt jag alltid med dej och höll din hand och lyssnade på dej när du pratade om när min pappa och alla var små och hur det var i pakistan och grejer...jag vill kunna göra det igen...men eftersom din stroke går inte det...det var emot alla odds att du skulle klara operationen men du klarade den även fast du blev förlamad på höger sida och fick en stroke sen så klarade du dej! jag ber till gud att du stannar kvar så länge som möjligt, jag förstår om du inte orkar mer men jag hoppas att du blir bättre! älskar dej dadi lämna mej aldrig!
Mormor, träffade aldrig dej men jag älskar dej och av allt jag har fåt höra så fick du stå ut med mycket att få en stroke och bli förlamad asså jag skulle aldrig klara det de därför du va krigare du stod ut med allt du förlorade inte du ville bara sova och inte stå ut med smärtan längre. älskar dej mormor...
Morfar, du betyder mest för mej varjegång jag kom till uppsala ville jag vara med dej och sitta hos dej och lyssna på dej, du blev fan 95 år de stooort du klarade allt du var inte en sån som behövde rullstol och grejer du gick fan! jag kommer ihåg den dagen jag fick veta att du dött...jag var på sean pauls konsert i skansen sen påväg hem ringer min morbror och säger att du inte finns mer...jag kunde inte tro de det var liksom du! varför skulle just du dö jag kunde berätta allt för dej och du kunde berätta allt för mej den enda jag kunde lita på...jag glömmer aldrig den dagen...11 Juli 2007 klockan 21:20...den tiden hade jag skitkul på sean pauls konsert...jag visste inte att du gått bort då jag önskar att jag hade suttit där brevid dej och hållit din hand...jag älskar dej morfar och jag saknarej grooovt...
Dada, du gick bort när jag var bebis jag kommer inte ihåg så mycket men jag ser på bilder och sånt att jag alltid satt hos dej och pratade med dej om allt även om det inte var så viktiga grejer just då...jag vet att om du skulle ha levt nu så skulle jag ha fortsatt med det jag skulle vara med dej varjedag om jag kunde! farfar jag älskar dej jag glömmer dej aldrig!
Faster, du fick stå ut med myyycket innan du gick bort jag kommer aldrig förstå hur du orkade! jag var 6år när du gick bort tror jag. jag kommer ihåg att du alltid var glad och skrattade mycket och sen när jag kom och hälsade på dej på sjukhuset jag kunde inte tro det asså att du låg där och hade ont och verkligen inte mådde bra...nu får du lugn och du känner inte den där smärtan längre...önskar bara att jag hade kunnat spendera så mycket mer tid med dej...älskar dej
Morbror, asså de är helt sjukt...det var inte din tid att dö! hur kunde gud ta någon som inte fått leva sitt liv fullt ut? du hade litet barn och en fru som älska dej det var inte rätt! hoppas det bara inte gjorde ont när du dog, hoppas att det gick snabbt så du inte behövde lida...fuck dom dära tågdörrarna som gjorde att du dog! det är inte rättvist varför skulle just du behöva blåsa ut från tåget när tågdörrarna gick sönder och öppnades när tåget åkte...jag saknar dej och undrar verkligen hur mitt liv skulle ha sett ut med dej...jag fick ju aldrig ens träffa dej? älskar dej...
Ni är krigare allihopa, ni är mina förebilder jag glömmer er aldrig, jag saknar er och jag älskar er!
Dadi, du är den ända som finns kvar! farfar,mormor,morfar dom har gått vidare, jag berej dadi stanna kvar här hos mej! innan du blev sjuk så satt jag alltid med dej och höll din hand och lyssnade på dej när du pratade om när min pappa och alla var små och hur det var i pakistan och grejer...jag vill kunna göra det igen...men eftersom din stroke går inte det...det var emot alla odds att du skulle klara operationen men du klarade den även fast du blev förlamad på höger sida och fick en stroke sen så klarade du dej! jag ber till gud att du stannar kvar så länge som möjligt, jag förstår om du inte orkar mer men jag hoppas att du blir bättre! älskar dej dadi lämna mej aldrig!
Kommentarer
Trackback
