skriver av mig, behöver inte läsa,

ni behöver verkligen inte läsa det här!

asså, det händer för mycket på en gång, jag kan inte klara av aaallt nu, det tar verkligen på krafterna, och det här är inget som man bara kan glömma så lätt, de sätter sig lååångt ner och man kommer aldrig glömma det, försöker glömma men sen blir man påmind om och om igen och bara jag tänker på de tänker jag att om jag ska ha de här med mig resten av livet vill jag inte leva.. ni vet inte hur många gånger den tanken har gått genom mitt huvud men jag försöker orka! jag ska orka! hur länge ska jag säga såhär?.. jag tänker på alla som jag älskar hur dom får mig att orka, ibland funkar det bara inte när jag är som mest nere och då sätter jag på ett fake leende men det håller inte länge, jag säger att jag mår bra, jag är glad, jag skrattar.. bullshit, ibland måste man ljuga, jag vill inte att mina vänner ska må dåligt pga mig? jag gör allt för att se dom glada även fast jag inte är glad men det kommer spricka snart känns det som, jag kommer inte kunna fake;a de här föralltid.. jag är så fucking trött på draaama! jag önskar att allt kunde ordna sig! att jag slipper de här minnena och dom här falska människorna! men mest av allt minnena .. jag vill ha boooort de nu!! de fuckar verkligen allt.. hehe de där va lite ironiskt.. ni kommer inte fatta men aja, vet ni? jag saknar en person, som jag träffade i lördags, den personen fick mig att glömma allt som hänt för en liten stund.. jag kan bara säga tack till den personen stort tack och hoppas du mår bättre nu ♥ skönt att de inte blev en sååå lång text..

hoping the silence would take this pain away, cos no one else is here to wipe my tears when they fall, and no one hears me screaming, but these four walls, so I'm calling out your name, hoping you'd hear me, got both hands on my heart, hoping you'd feel me, can someone help me find my angel..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0