It's my time

Har läst så många bloggar nu där personer snackar om att tjejer inte ska klaga, vara "dramaqueens", skriva "depp-inlägg" på bloggen osv.

Jag tror och halvt vet att de tjejer som skriver ledsna inlägg på bloggen om hur de mår gör så för att de har ingen annan att prata med.
Antingen så vågar de inte eller så har dom ingen dom kan lita på så pass.

De klagar för att de mår dåligt över något och de behöver tröst, inte massa spydiga kommentarer om att dom är tonåringar dom ska ha kul och inte bry sig om sånt här..

Ibland behöver man vara ledsen och få gråta.

Ibland finns det inget annat ställe än på bloggen att få ut sina känslor.

Ni som säger att dom här tjejerna som klagar och deppar så mycket gör det i onödan.
Ni vet inte anledningen bakom varför dom är som dom är.
Det kan vara bara att t ex ens pappa inte lyssnar på något man säger.

Ni säger att så är alla pappor.

Fast ni kanske inte vet till vilken grad det här är, han kanske verkligen inte lyssnar på henne och hon mår jättedåligt av det?

Förstår ni?

Läs inte dom inläggen om ni inte vill, ingen tvingar er.
Det är hennes blogg inte eran låt människan få skriva vad hon vill.
Detsamma gäller killar som bloggar!


Flera av er som sitter och skriver om att tjejer ska sluta deppa på bloggen, ni gör eller har gjort det själva.

Hur vet ni att dessa tjejer är falska när dom är ledsna?
Hur vet ni att dessa tjejer vill att folk ska tycka synd om dom?
Är det för att ni själv har gjort så eller?
Jag vet inte, antar bara!

Men det jag vill komma fram till är att flera tjejer är faktist ledsna över något och det som ni tycker att hon bara låtsas? Det kan vara att hon har problem hemma eller med någon.
Det kan vara något stort.
Vissa kan t o m diagnosticerats med depression.. den personen som ni tycker är deppig och tråkig hela tiden kanske har den diagnosen?
För att om man har det då går humöret upp och ner hela tiden.

Man kan inte gå runt och le hela tiden, som sagt man behöver vara ledsen.

Ni som säger att ni inte står ut med människor som ständigt är ledsna, förlåt men vad? Är ni aldrig deppade?

De som tänker och tycker som ni gör, usch, skulle aldrig klara av sånna som er.

Skratt, gråt, ilska... allt är en del av livet.

Ge tröst, sympati, försök förstå, ge en stor kram, vadsomhelst!

Istället för att snacka skit på eran blogg.

Tack.