Bad days.
Det är okej att vara ledsen.
Man kan ha riktigt dåliga dagar ibland och det är tyvärr något jag har nu.
Fast egentligen vet jag inte om jag ska vara glad eller ledsen, för att dom senaste dagarna har varit helt underbara men på sammagång dåliga.. åh jag vet inte.
Tänker på alldeles för mycket.
Jag "får fjärilar i magen" när jag tänker på en person och när jag tänker på en annan, fast tanken av den personen ger mig ont i magen också.
Jag får ont i huvudet av att ständigt tänka på nu och då, det har fått mig att ta avstånd från folk, från vänner, från skolan.
Jag känner hur jag mer och mer stänger in mig och hur jag låser in mina känslor, deja vu.
Jag är inte känslokall, alla människor har känslor. Jag vill bara inte visa det inför andra, snälla acceptera istället för att hata, det gör mig inte till en dålig person, eller?
Jag har helt tappat motivationen för så mycket!
Jag ifrågasätter saker som jag inte ens ska tänka på!
Jag förstår inte mig själv längre, jag vet att jag måste göra läxor och plugga för att komma nånvart men jag gör det inte!
Jag sitter och tänker "gå upp Sonia gå upp gör mamma och pappa stolt plugga bli något!"
Men något inom mig vägrar och den bestämmer tydligen, för att det blir inte av.
Istället känner jag skuldkänslor för att jag inte gör mina föräldrar stolta över mig.
Jag vet att jag måste göra något åt det men det händer inget!
Det är mitt fel jag vet.
Jag vet inte vad jag måste göra, jag orkar typ ingenting längre.
Jag måste lösa det här, det kan inte fortsätta såhär.
Måste se varjedag positivt, rensa mitt huvud och fixa allt.
Jag tar det som det kommer, jag har en dålig dag idag men det blir bättre sen.
För att citera ison & fille:
Jag skrattar idag, kanske gråter jag sen, jag vill leva i nuet inte ångra mig sen.
