It's my time

Förstår inte varför man anklagar mig och sen inte lyssnar på mig utan avbryter så fort jag försöker säga något.
Folk tror jag är så jävla känslokall, ja jag erkänner jag kan inte gråta inför folk och jag kan inte visa mig deppig, men det betyder inte att jag inte kan känna mig ledsen? Det betyder inte att jag inte kan gråta?
Jag har känslor precis som alla andra men jag har lärt mig att stänga av mina negativa känslor, jag har själv lärt mig att ska jag vara svag så kommer jag ingen vart, jag kan inte visa mig så och jag vet pga erfarenheter.
Jag hatar att göra andra ledsna så hur ledsen jag än är och träffar någon kompis så ska jag vara glad och dela med mig av glädje, inte depp.
Är jag deppig blir någonannan deppig osv jag vill att alla ska vara glada även om det är svårt ibland.
Jag kanske är Sonia som är super glad och hype fast även överhypeade sonia kan ha dåliga dagar, men då försöker jag vara glad så gott jag kan, oavsett hur ledsen jag är, även om det känns påklistrat och fake för mig så kanske det känns bättre för min den jag är med för tillfället.. eller?
Kanske behöver börja ta avstånd, jag vet hur jag är och jag vet hur jag påverkat vissa.. kanske lika bra?
Nu behöver jag en promenad, måste tänka för mig själv om saker som jag inte vill skriva på bloggen, det behövs, ingen bra dag idag, usch.